Bäst förra veckan: I Kirk
Galopptips.se är sjösatt, äntligen och hurra, och satte direkt nivån med ett hälsosamt nettoplus på spelförslagen. Förutom goda tips och färska nyheter kommer det levereras blogginlägg om högt och lågt med galoppanknytning, däribland denna spalt under vinjetten ”Bäst förra veckan”. Här ryms ju tilltalande mycket: en kanoninsats i ett storlopp, en hyperintressant toppstammad debutant, en jockey eller tränare som gör allt rätt för stunden. I Sverige eller utanför.
Just hemkommen från en intensiv Prammsdag i perfekt vårväder är det inte särskilt stor tvekan om vad den här premiärbloggen ska fokusera på: I Kirk! Maken till läckerbit har man sällan, eller kanske till och med aldrig, skådat på en svensk galoppbana. Stämningen blir elektrisk när det här lille fuxige krutpaketet accelererar och lämnar sina motståndare – som ska föreställa elitsprinters – långt bakom sig, som i söndagens Lanwades Stud Jägersro Sprint (L).
Hemma i Skåne är Eishin Dunkirk-sonen numera fullständigt oslagbar och när han, som idag, får ledningen utan egentligen kamp (inledande 400 meter gick långsammare än i Pramms, enligt banans visserligen notoriskt opålitliga tidtagning) blir det aldrig minsta spänning. Gör det något? Inte alls – I Kirk ger betraktaren något mycket ovanligt, en ren skönhetsupplevelse när han sätter full fart och fullkomligt flyger fram upploppet ner, i klockren kombination av harmoni och urkraft. En ack så sällsynt känsla av att man fått bevittna något verkligt extra. Något som registreras intellektuellt samtidigt som det känns i hela kroppen.
Som mest har I Kirk fått stryk med 6,5 längder, det var i sin andra livsstart, på gräset, på Bro Park. Därefter han fått hålla sig till dirt track och det låter inte på tränare Susanne Berneklint som att man är så väldigt sugna på att prova gräsunderlaget igen. Därmed är man hänvisad till de extremt få lopp som finns för de bästa kortdistansarna på Jägersro, och det är väl egentligen enda felet med I Kirk. Att vi fans får njuta av honom för sällan.
Högst sannolikt väntar nu en kampanj liknande den i fjol, med start på Derbydagen och därefter inpackning i bomull, följt av uppträning inför en ny solig vinter i Dubai. Den överlägsna segern där i januari, och påföljande meriterande sjätteplats i ett stenhårt Gr3-lopp, gav förstås mersmak. Som uppfödd, ägd och tränad i Sverige gjorde I Kirk finfin reklam för svensk galoppsport på den internationella arenan. Det får han, och hela teamet bakom, gärna fortsätta med, och vägen mot att bli Årets Häst även 2019 ligger vidöppen.
Att det är grus och inte gräs som gäller för I Kirk är inget att förvånas över när man tar en närmare titt på hans stamtavla. Så svenskfödd han är står det (USA) mest överallt i femåringens papper, och modern tids tre riktigt stora dirt track-matadorer dyker alla upp utan alltför mycket letande: Mr Prospector, Storm Cat, Danzig. Tre ”chefs-de-race” som visserligen också lagt världsstjärnor som presterat på gräs, men desto fler speedkulor som är sylvassa på dirt track.
Som bekant hade I Kirks tränare, ägare och jockey en klang- och jubelsöndag eftersom Plata O Plomo knappt men säkert höll undan i Pramms (L), trots brännhett utgångstempo. Slutstriden blev häftig och tight, men på något vis kändes det aldrig som att Carlos Lopez och Plata O Plomo skulle släppa förbi sig någon av de jagande konkurrenterna. Fingertoppskänslan hos Berneklint, tempobedömningen hos Lopez, investeringsviljan och entusiasmen hos Hästgruppen i Lund – där har vi tre ämnen som var och en är värda en egen text.
”Bäst förra veckan” kommer publiceras varje måndagmorgon och nästa vecka är det Fredrik Otter som signerar. Men någon lika självklart bäst som I Kirk är jag säker på att han inte kommer ha att skriva om.
