Det magiska i att vara på plats där det händer

Det där att vara på plats och se de stora galopptävlingarna internationellt live - det är något väldigt speciellt. 

Det är inte helt lätt att beskriva för den oinvigde. Det där magiska med att vara där det händer. Den där känslan av att man är en del av allt det som sker där på plats, just nu och då. Att få vara på plats och höra publikens sorl som växer till ett bröl ju närmare hästarna kommer mål. Det är faktiskt så att den där känslan av glädje, besvikelse, spänning och fart upplevs alltid bäst på plats.

Det underbara är att publiken som är på banan förstår att uppskatta en vinnare oavsett om man spelat den eller ej. Man hyllar den som den stjärna den är när den kommer först över mål. 

Jag hade lyckan att vara på Ascot för Champions Day häromveckan - för det är verkligen lycka att vara på plats. Jag var väl medveten om att banan skulle vara svårbemästrad och jag sa till en bekant att en sådan här dag så är favoriterna i större fara än annars. Trots det hade jag stora förhoppningar på att Stradivarius skulle infria sitt favoritskap den här dagen.  Det behövs fixstjärnor, man behöver sagohästarna. Galoppsporten behöver de där fixstjärnorna som publiken tar till sig. 

Själv tog jag tåget ut till Ascot från Waterloo Station tre timmar innan första start. Det var ett fullsatt tåg där många fick stå, men stämningen var god. Åldern på alla som satt i tåget och skulle till Champions Day var skiftande, det var allt från ungdomar till pensionärer. De flesta resenärerna hade också diverse drycker med sig på tåget till Ascot som tar cirka en timme. En sak hade de alla gemensamt: hästarna. Folk talade högt och tydligt om vem de trodde skulle vinna de olika loppen och varför. 

Det var så klart en otroligt häftig känsla att höra publiken följa dagens stora stjärna Stradivarius under loppet. När Kew Gardens kopplade greppet och Stradivarius fick sina marschorder av ridande Frankie Dettori så gick det ett stort sus genom publiken. När mållinjen nåddes så var det mycket små marginaler som skilde, Stradivarius dömdes som tvåa med minsta möjliga marginal och man kunde verkligen höra en stor suck av besvikelse från publikplats. 

Stradivarius gjorde ett kanonlopp på en bana som inte passade honom och John Gosden som tränar sa i en intervju efter loppet att Stradivarius trodde han hade vunnit loppet. När Stradivarius lämnade banan ställde sig publiken på plats upp och applåderade stjärnan från John Gosdens stall. Det var underbart att se att publiken på plats hyllade honom som den stjärna han är, trots att många av dem förlorat på att han inte vann.

Som svensk så kunde man också glädjas åt att John Gosden-tränade Star Catcher vann. Vi har tidigare vid ett antal tillfällen nämnt att det treåriga stoet som haft sådana stora framgångar i år har en svensk skötare, Lin Thomson. Så självklart klappade det svenska hjärtat lite extra när stoet som såg besegrad ut en bit in på upploppet kämpade ner motståndarna och vann QIPCO British Champions Fillies & Mares Stakes.

Efter en fantastisk tävlingsdag så stannar många människor kvar och barer och matstånd har fortfarande öppet för att folk ska kunna göra nya beställningar. Som avslutning efter tävlingarna på Champions Day så spelade Basement Jaxx för besökarna, vilket självklart gjorde att några tusen ur storpubliken valde att stanna kvar denna härliga lördag i England. Personligen laddar jag nu för nya äventyr. Självklart är det så att vår sport galoppen är bäst att uppleva på plats - när man är nära de aktiva tränarna, ryttarna, ägarna, skötarna och de fantastiska hästarna. Det är då man bäst känner pulsen, spänningen och adrenalinet pumpa. Det är då den där den där speciella, magiska känslan infinner sig.