Slutbetyget: ett Royal Ascot att minnas
Men årets upplaga som avslutades på lördagen, var onekligen lite mer än ett medelår!
Tack vare några exceptionella fyrbenta – och tvåbenta – individer.
Frankie Dettori är givetvis den som man tänker på först. Det fyra segrarna på torsdagen, förde tankarna tillbaka hans ”Magnificent Seven” från 1996. Och Frankies seger på Sir Michael Stoutes Crystal Ocean (e. Sea The Stars) var dessutom ett instruktions-exempel till unga jockeyförmågor, taget rakt ur skolboken.
De enda som var missnöjda var bookmakers, Dettori är omåttligt populär och denna torsdags-uppvisning kostade bookies en större slant.
Med sju segrar totalt 2019 blev det Frankies sjätte jockey-titel på Royal Ascot någonsin, men faktiskt den första sedan 2004.
Hans populäraste vinnare var kanske Stradivarius (e. Sea The Stars), den femårige vitstrumpade stayern som tog nu sin andra seger i Gold Cup, men Stradivarius segrade även i Queen's Vase på Ascot 2017. Han laddas nu mot Goodwood den 30 juli.
2019 var givetvis även Hayley Turners år. Att ingen kvinnlig jockey vunnit på Ascot på 32 år är egentligen märkligt, Turner själv har vunnit löpningar som July Cup (Gr 1) tidigare (2011, Dream Ahead e. Diktat). Och 27-hästars handicapen Sandringham Stakes var ingalunda 36-åringens största seger i karriären.
Men Royal Ascot är Royal Ascot – så få segrar kan ha betytt lika mycket för Hayley som denna på 34-oddsaren Thanks Be (e. Mukhadram).
Danny Tudhope har redan etablerat sig som en pålitlig jockey i Storbritannien, men trots att han rider fler än 100 vinnare per säsong, blev detta hans största vecka någonsin: fyra Royal Ascot-segrar hade han knappast kunna drömma om.
Han vann Queen Anne Stakes med Lord Glitters (e. Whipper) för David O’Meara, sedan vann han med Addeybb (e. Pivotal) och Move Swiftly (e. Farhh) för William Haggas. Men att han fortfarande inte får så mycket gratis, bevisade han när han åkte till Ripon för att rida en vinnare på torsdagen, sedan tillbaka till Ascot på lördagen för att jobba in 26-oddsaren Space Traveller (e. Bated Breath, Jersey Stakes Grupp 3, Richard Fahey tränar).
Tränarna, då? Aidan O’Brien var som väntat i topp med fem vinnare – Japan (e. Galileo) i King Edward VII och efteranmälde Circus Maximus (e. Galileo) i St James’s Palace Stakes kanske stack ut mest.
Roger Varians tre segrar smäller nog ännu högre för honom, särskilt grållen Defoe (e. Dalakhani) som nu följde up sin seger i Coronation Cup med att vinna Grupp 2-löpningen Hardwicke Stakes (där tjeck-tränade tvåan Nagano Gold e. Sixties Icon, fick stryk efter störning och tappstart!)
Vi kan också nämna Martyn Meade, som haft stallet utslaget av infektion. Bara fyra starthästar under hela maj – men nu fick han vinna med en av sina favorithästar – Advertise (e. Showcasing).
Och till sist, om vi ska nämna EN häst?
Det måste bli Blue Point (e. Shamardal). Som vann King’s Stand (Grupp 1) på tisdagen över 1.000 meter. Vilade upp sig i några dagar och kom tillbaka på lördagen och vann Diamond Jubilee Stakes (Grupp 1) över 1.200 meter.
Visst, australiensaren Choisir (e. Danehill Dancer) gjorde detta 2003 (och är den senaste hästen som tagit hem denna svåra dubbel).
Men 2003 så var King’s Stand inte en Grupp 1-löpning. Och nästan 30 hästar har försökt sig på denna bedrift sedan dess… och misslyckats.
Så även om stallet råkar heta Godolphin, så har femårige Blue Point onekligen sällat sig till de absoluta giganterna, som tävlat i de berömda mörkblå färgerna.
