Melbourne Cup: speltankar-i-sista-stund

Det finns - precis som vanligt - ett antal "snackhästar" inför årets Melbourne Cup.

Och även om vi är klara över vår spelrekommendation, så tycker vi att det är i sin ordning att börja med förra årets vinnare:

VINNAREN 2018:

Cross Counter (e. Teofilo) 

Charlie Applebys stjärna vann alltså i fjol, som treåring. Så varför tror vi inte på honom den här gången?

Det beror givetvis inte på att duktige William Buick rider nu (Kerrin McEvoy vann med honom 2018).

Ja, just det. Detta är en handicap. Cross Counter bär betydligt mer vikt i år - än vad han gjorde i fjol, nämligen 57,5 kilo nu. Detta är oerhört intressant spelinformation, eftersom ingen vinnare de senaste åren tio vunnit med mer än 56,5 kilo. Förvisso finns det ett fåtal undantagshästar som skrivit historia och vunnit med toppvikt - som Makybe Diva som upprepade sin seger från 2003 både 2004 och 2005. Men det är mycket begärt - och inte särskilt spelvärt - att Cross Counter ska greja det igen till sisådär 15 gånger pengarna.

VÅR SPELREKOMMENDATION:

Finche (e. Frankel)

Jodå. Vi tror faktiskt på förra årets segrare... den tvåbenta. Kerrin McEvoy hoppar upp på den här herren.

McEvoy har vunnit två av de senaste tre Melbourne Cups och tre stycken sammanlagt.

Men det är inte jockeyn som gör att vi tror mycket på Finche i år, utan viktläget!

Han slutade fyra i fjol efter ett offensivt upplägg som med facit i hand inte blev optimalt. Men han är den enda av de hästarna som var prominenta vid målgång då, som återvänder med samma viktläge i år - de som var före honom i mål har höjts. 

Finche fick ett tufft lopp i Caulfield Cup från en dålig startbox som "uppvärmning", men det kan vara vad som behövdes för att få upp flåset rejält. Nu smäller det!

Det enda negativa som vi kan hitta med Chris Waller-tränade Finche är oddset. Han tillhör favoriterna, han ger nog inte tio gånger när startboxarna smäller upp på tisdag morgon - och han kan till och med bli spelfavorit till slut (det verkar dessvärre så). Men han är utan tvekan den som känns "mest rätt".

"SE UPP FÖR OSS"

Mer de Glace (e. Rulership)

Vinnaren av Caulfield Cup kommer givetvis alltid med i Melbourne Cup-snacket, alla gånger som det görs ett försök att ta dubbeln. Tolv hästar i historien har vunnit Grupp 1-dubbeln Caulfield Cup/Melbourne Cup - men det har inte skett sedan 2001. 

Det som talar för Mer de Glace är att han vann Caulfield Cup väldigt enkelt - han "blåste ner" fältet.
Det som talar emot tränare Shimizus förhoppningar med Mer de Glace är att detta är hans första start över 3.200 meter - det har hänt flera gånger förut att Caulfield Cup-vinnare blivit soppatorsk till slut i "The race that stops a nation". Även om många experter tror att det mesta talar för att just den här herren, kommer att stå hem.

Master Of Reality (e. Frankel)

Frankie Dettoris ritt i loppet.

Mycket bra kan sägas om världsjockeyn Dettori, men just i Melbourne Cup har han inte gjort sina bästa insatser. Dessutom rider han en ojämn häst som måste komma upp i - och kanske förbi - nivån han höll vid tredjeplatsen som togs i Ascot Gold Cup i somras.

Två saker talar dock för Master Of Reality. Det ena är att han gör sina allra bästa lopp när det har regnat och banan är åt det mjukare hållet - och detta är faktiskt väderprognosen för loppet i skrivande stund.

Det andra är att även om Dettori stått för några svaga Melbourne Cup-ritter tidigare, så har han genom karriären visat en sak. Nämligen att om han får nya chanser att kasta pil på samma tavla, så blir det bullseye förr eller senare - och han har ju haft ett fantastiskt år...

Constantinople (e. Galileo)

Den här hästen har en del gemensamt med de två senaste årens vinnare.

En treåring från Europa, och han har precis som Cross Counter förra året, inte tävlat över längre än 2.400 meter tidigare.

Fler plusfaktorer: Han fastnade i Caulfield Cup precis när han skulle spurta, fjärdeplatsen var med en lite fadd eftersmak - men han såg riktigt fin ut och slipper på så vis någon vikthöjning!

Minusfaktorer: Bortser man från de två senaste åren (kan man göra det?) så är det normalt sett betydligt bättre spelmässigt sett att backa fyraåringar och femåringar i Melbourne Cup, än treåringar.  

HEMMASKRÄLLEN

Tittar man på de inhemska australiensiska hästarna (Finche är från Storbritannien från början) så finns det en häst som man inte kan undgå att värdera som spelobjekt... nämligen:

Vow And Declare (e. Declaration Of War)

Han är fyra år. Han har vunnit sin enda start över 3.000 meter. Och han är lågviktad i årets Melbourne Cup.

Dessutom vrålspurtade han från köposition till andraplatsen i Caulfield Cup.

Han har en ganska dålig startbox (nr 21) men Vow And Declare borde vara intressant för den med liten budget som vill slänga iväg en mindre peng till ett vettigt odds (nåja, minst tolv gånger fläsket törs vi nog lova) ... 

Melbourne Cup 2019

Group 1 Handicap 

Flemington Racecourse, Melbourne - 3.200 meter gräs

Klockan 05.00 svensk tid, 5 november 2019 

1. Cross Counter (e. Teofilo) - William Buick 

2. Mer de Glace (e. Rulership) - Damian Lane

3. Master Of Reality (e. Frankel) - Frankie Dettori

4. Mirage Dancer (e. Frankel) - Ben Melham

5. Southern France (e. Galileo) - Mark Zahra 

6. Hunting Horn (e. Camelot) - Jamie Heffernan

7. Latrobe (e. Camelot) - JB McDonald

8. Mustajeer (e. Medicean) - Damien Oliver

9. Rostropovich (e. Frankel) - Dwayne Dunn

10. Twilight Payment (e. Teofilo) - Hugh Bowman

11. Finche (e. Frankel) - Kerrin McEvoy

12. Prince Of Arran (e. Shirocco) - MJ Walker

13. Raymond Tusk (e. High Chaparral) - Jamie Spencer

14. Downdraft (e. Camelot) - John Allen

15. Magic Wand (e. Galileo) - Ryan Moore

16. Neufbosch (e. Mastercraftsman) - Luke Nolen

17. Sound (e. Lando) - James Winks 

18. Surprise Baby (e. Shocking) - Jordan Childs 

19. Constantinople (e. Galileo) - Joao Moreira

20. Il Paradiso (e. Galileo) - Wayne Lordan

21. Steel Prince (e. Nathaniel) - Brett Prebble   

22. The Chosen One (e. Savabeel) - Tim Clark

23. Vow And Declare (e. Declaration Of War) - Craig Williams

24. Youngstar (e. High Chaparral) - Tommy Berry