Hästarnas välmående är allt för Vång
Catharina Vång har haft fantastisk snurr på stallet under en längre period och man vinner vart fjärde lopp man ställer upp i.
Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Hästarna trivs med sin vardag, tränaren likaså.
Catharina Vång är rutinerad inom galoppsporten. Efter att ha arbetat inom skolväsendet som lärare valde hon att göra slag i saken för närmare 25 år sedan. Därefter har hon i det närmste vigt sitt liv åt hästarna och galoppen.
– Inom den här branschen går det upp, och det går ner. När det går bra en period tycker man att man har världens bästa jobb, när motgångarna kommer tänker man att man ska söka nytt jobb. Samtidigt kommer man ganska snabbt underfund med att vardagen är rätt fantastisk. Visst hade jag kunnat bli lärare igen, men det känner jag inte för. Att få hålla på med hästarna på heltid som jag har möjlighet till, det är otroligt. När man dessutom som jag fått in lite ny personal i stallet som är helt underbar, då blir det än enklare att gå till jobbet. Det är klart en sådan sak gör att man blir glad. Det betyder så mycket, precis som framgångar på banan, säger Catharina Vång.
Ställföreträdare Isabel Fraley och amatörryttare Apollo Åström Byekwaso är det som hjälper till i stallet, förutom tränarens dotter Ellie (bilden). Gården Ullbolsta, belägen i Bälinge strax utanför Uppsala, har hon hållit till på sedan 2004.
– Innan jag köpte gården höll jag till i Märsta i nio år, men då hyrde jag gården. Enorma hyror gjorde att jag kände att jag hellre ville äga min gård och när vi fick chansen på den här gården tog vi den. Det var egentligen en lite för dyr gård för oss, men vi har verkligen fina förutsättningar här. Vi har en 1250 meter lång dirttrackbana med lutning uppför på långsidorna. Däröver 70 hektar mark med mycket hagar, gräsvallar som vi kan arbeta hästarna på, men även ett ridhus som vi byggde till för tio år sedan. Det är stort, 65x25 meter, vilket är ett fantastiskt redskap under vintern. Det är många äldre tränare, framför allt män, som säger att det inte går att träna en galopphäst för tävling i ridhus… Men jag tycker våra resultat visar sitt tydliga språk. Jag tränar hellre på bra underlag i ridhus med allt vad det innebär och får upp pulsen hos hästen, än att träna på tveksamma underlag.
En fördel med att ha egen gård menar Catharina Vång även är att man minskar risken för sjukdomar. Fjolåret kom däremot att bli ett sämre år, mycket på grund av att sjukdomarna i stallet aldrig riktigt ville ge med sig.
– Det går inte komma ifrån att när man reser mycket, eller håller till på en träningsanläggning med många hästar och tränare, så är risken för sjukdomar större. Jag reste mycket till Bro Park för att träna hästarna tidigare, men det gör jag nästan aldrig längre. Åtminstone åkte jag mycket mer till Bro tidigare. Dessutom har jag så fina träningsförhållanden hemma, att jag anser att jag kan bygga en häst tillräckligt ändå. I fjol var hästarna sjuka, och även om de tävlade var de inte hundraprocentiga. De kunde inte ta ut sig fullt ut. Det gjorde att de underpresterade och droppade i handicaptal, vilket i sin tur innebar att de inledde 2025 från alldeles för låga tal. Det har gett resultat än så länge vilket är jätteroligt.
Nyförvärv ger nya segrar?
Redan nu, i juli månad, har hon bräckt de senaste årens siffror gällande segrar. Det krävs att gå tillbaka till 2020 för att konstatera att hon då tog 13 segrar. 2019 var senast då stallet sprang in över en miljon kronor. Båda de siffrorna är inte otänkbara att man slår i år.
– Vi har hittat ett jättebra koncept där vi har lite färre hästar i träning, vilket gör att det är lugnare i stallet. Vi som är kring stallet är taggade till tusen och har verkligen roligt, vilket är viktigt. Sedan går det inte komma ifrån att jag är en tränare som fått profilera mig på ett visst sätt. Jag har inga topphästar, inga ägare som satsar en halv miljon på toppstammade åringar, utan jag får arbeta utifrån mina förutsättningar. För mig gäller det att ha sunda och friska hästar, som ägarna kan ha roligt med. Falmouth Bay (bilden) är ett lysande exempel som tog tre raka segrar som tolvåring. Självklart hade jag gärna satsat mer på tvååringar, men så som det är nu är det mycket äldre starthästar som kommer.
– Genom åren har det blivit mycket engelska hästar. Och man behöver inte gå på knäna för att köpa fint stammade hästar som startat ett par gånger där. I november köpte jag tre hästar för 200, 1000 och 2000 pund. Alla tre hästarna, Rationale, Luna Liberty och Fly Liberty Fly har startat och också visat att de duger. Det viktiga för mig när jag köper hästar är att de har bra stamtavla. De måste ha stamtavla för att kunna springa. De får gärna ha löpt en del, och inte sällan är de urkramade, magra och stressade. Men med mitt koncept får de ett helt annat liv. Jag köper mer än gärna hästar från stortränare. Då vet jag att grundträningen finns, men att hästen får vara häst och kan få upp livsgnistan hos mig. Bara det tror jag är viktigt. Hästar som ramlat mellan stolarna hos stortränarna får leva ut hos mig.
Två nyförvärv är också på gång till stallet. Och det är inte tal om några duvungar, även om priset kanske får många att tro det.
– Att lilla jag kunde få tag i en treåring efter American Pharoah, det är otroligt. Morfar är War Front, vilket även det är fantastiskt. Hästen tränades av Johnny Murtagh på Irland och har inte kommit till sin rätt i loppen. Hon lär komma till Sverige med formtal 70 som maiden och jag hoppas det ska bli bra. Mamman har vunnit listed också. Men först och främst ska hon få acklimatisera sig och bli häst, för hon var väldigt tunn och såg i ärlighetens namn inte speciellt fin ut, men därför gick hon också väldigt billigt. Jag hoppas att jag såg det inte många andra gjorde.
– Därutöver har min 82-åriga mamma köpt sin första galoppör. Det är en handicaphäst som tävlat bra för Alice Haynes. Det är en fyraåring efter Australia som varit uppe på 80 i formtal, men som nu trots färsk form är nere på dryga 70. Faktum är att hästen var ute på auktion tidigare också, men då köpte ägarna tillbaka honom för 82.000 pund. Nu, trots färsk vettig form, fick vi honom för 10.000 pund. Så ibland går det att göra ordentliga klipp.
“Har ett värde efter karriären”
Under tiden som hästarna tränas och tävlas hos Catharina Vång läggs det även mycket arbete på att skola hästarna. Allt för att de ska få möjlighet till ett värdigt och innehållsrikt liv även den dagen de slutar tävla.
– När fokuset ligger på att ha hästarna friska, fräscha och hållbara, då tycker jag också det är viktigt att kunna skapa förutsättningar för hästen att få en meningsfull vardag även den dagen då vi inser att den inte vill tävla längre. För inte alls länge sedan sålde vi Jungle Sound som ridhäst. Och mina pensionerade tävlingshästar går åt som smör i solsken, vilket är fantastiskt. Isabel är fantastiskt duktig på att hoppa, Apollo i sin tur är dressyrryttare. När det ständigt arbetas och skolas med hästarna innebär det också att vi inte behöver skänka bort hästarna. De har faktiskt ett värde efter karriären. Det är någonting som värmer.
Catharina Vång är inte den som är rädd för att säga vad hon tycker, inte heller vad hon tänker. Att det handlar om en av de mer utåtriktade proffstränarna i landet, står relativt klart. Sociala medier går varmt, även hennes tränarkommentarer på galopptips är uppskattade av läsarna.
– Jag försöker vara väldigt rak och ärlig både gentemot mig själv, min personal, mina ägare och även de som söker information kring stallets hästar. Och jag har lärt mig hur jag trivs med att vara. Vi ser inte hästarna som något verktyg, det är våra kollegor. Och det är så man måste se på det mesta. Ensam står inte stark. Därför tror jag på att vara öppen och kommunicera. Det tar tid, det tar kraft. Men det måste det få lov att göra också i det yrket vi har. Det är viktigt att bidra till att galoppsporten syns och att det pratas positivt om galoppen. Sen har vi alla åsikter som måste få ventileras, men i grunden handlar allt om att ha roligt. Och roligt när jag går till jobbet – det har jag. Med fina hästar blir det glad stämning, säger Vång.
AV: DENNIS ENGELBO
