Nyheter

Fredrik Reuterskiöld om sin nya roll - och Derby-minnen

47-årige Fredrik Reuterskiöld har gått ifrån en karriär som championtränare med enorm tävlingsinstinkt till att nå den högsta positionen en tjänsteman kan ha inom galoppsporten – verkställande direktör på Svensk Galopp AB.
– Tävlingsinstinkten har jag kvar, men visst är det rätt skönt att stå lite vid sidan om på en Derby-dag, kommenterar Fredrik.
Fredrik_Reuterskiold_9528-S
Från aktiv till direktör. Lika pressande? Foto: Stefan Olsson / Svensk Galopp

Fredrik Reuterskiöld har som bekant lagt ”tränarstövlarna” på hyllan sedan 1.5 år tillbaka och fokuserar nu helt på sin roll som VD i en galoppsport under stor förändring. 

– Det är högt och lågt från morgon till kväll. Man lägger otroligt mycket tid på det här och det känns som att vi är på rätt väg. Jag har fokuserat på att få ekonomin i balans och styra in SG på en mer kommersiell bana. Vi ska bli proffsiga ut i fingerspetsarna – detta i alla delar av organisationen, fortsätter mellanbroder Reuterskiöld.

Och i morgon ska du övervaka ditt andra Derby som någon form av ”staketkusk”… Hur känns det?

– Det är blandade känslor. Det jag saknar är ju själva resan fram till Derbyt. Man åker, i alla fall gjorde jag det, och köper åringar med ett enda mål i sikte – Derbyt. Ibland gick det bra, ibland gick det sämre. Jag triggas av stress, men samtidigt ska jag villigt erkänna att det är rätt skönt att inte behöva stå till svars inför en besviken ägare. Det känns rätt skönt att ”bara” vara arrangör av en Derbydag. Går något åt skogen kan jag ju bara skylla på personalen…, säger Fredrik med skrattet i halsen.

Inte mindre än 33 hästar har Fredrik Reuterskiöld sadlat ut i ”galoppens blå band” genom sin drygt 20-åriga tränarkarriär. Tre segrar har det blivit. Zenato 2004, Mad Dog Slew 2006 och Swing That Cat 2008.

Vilken av dessa segrar har betytt mest för dig?

– Zenato är överlägsen etta, jag måste säga det. Jag var knappt 30 år när jag fick åka till Deauville och köpa en häst för Derbyt åt min största hästägare Sten Thynell. Resan fram till Derbyt var hur rolig som helst. Zenato gjorde sex starter som tvååring, varav två i Tyskland vilket såklart var inspirerande och han vann två lopp. Han vann årsdebuten som treåring, men svek sedan grovt i Danskt 2000 Guineas. Då var det inga muntra miner från ägar-håll vill jag lova. När Zenato sedan vann Derby-Trial med åtta längder som en frisk 50-oddsare blev det dock ett annat ljud i skällan… Känslan när han sedan lyckades vinna Derbyt var rent obeskrivlig, kommenterar Fredrik Reuterskiöld.

Det där var ett rätt bra Derby det där, eller?

– Det var det verkligen. Farouge var tvåa och den gick vidare och vann Stockholm Cup. En annan sak som gladde lite extra var att ingen Jägersro-tränad häst hade vunnit loppet på 15 år – Kvicken 1989.

Fyra snabba frågor. Nämn ett Derby du sett på plats, men inte som aktiv – som sitter kvar på näthinnan.

– Hmmm… Svårt, men jag väljer Adlerflüg då han vann det tyska Derbyt 2007. Jag var på plats med Börje Olsson och vi stod och kollade på hästarna i ledvolten. Adlerflüg såg helt grymt fin ut och var faktiskt den enda hästen som inte svettades upp. Jag är ingen spelare, men den där dagen gick jag till totoluckan och satte en liten slant. Jag kan lova att det vara glada miner när Fredrik Johansson kom tillbaka och fick äntra vinnarcirkeln.

Vilket Derby i historien skulle du helst ha velat se?

– Det var en enklare fråga. Helt klart Nijinsky när han vann tillsammans med min idol Lester Piggot på Epsom 1970. Jag vet inte hur många gånger jag sett det där loppet genom åren, men tror det är över 100 gånger. En grym häst, en grym jockey.

Vilket är ditt ”suraste” Derbyminne?

– Utan tvekan Sligo Star 2009. Min häst fick gå tre kurvor i vida spår och vinnaren Handsome Hawk fick en invändig drömresa av Fredrik Johansson. Sligo Star blev tvåa och var bara slagen med en knapp längd. Det där sved ordentligt – tog lång tid innan jag kunde släppa den andraplatsen, berättar Fredrik Reuterskiöld.

Och avslutningsvis. Vem vinner Derbyt anno 2019?

– Jag måste säga Red Cactus. Det är precis ”min” typ av häst – en grov fux med massor av utstrålning. Jag gillar även Queen Rouge en hel del. Hon gjorde ett kanonlopp i Diana-löpning och ser ut att han en hel del utveckling i sig, avslutar Fredrik Reuterskiöld.