Blogg

Dubai - två sidor av myntet

burjkhalifa_kopi
Skrytbygget Burj Khalifa sticker ut "en smula"... Foto: En vass en

Visst, det känns i vissa fall väldigt ytligt, en stor - stor smula artificiellt är det också, nästan smaklöst eller rent av vulgärt ibland, men jag älskar det. Dubai, det lilla ökenemiratet på den arabiska halvön väcker känslor, den saken är klar. Jag anser mig vara en stor humanist så visst får man en klump i magen när man kommer hit och ser bygghysterin – en industri som enkom fungerar tack vare (eller kanske än hellre på grund av) typ en miljon underbetalda gästarbetare från Pakistan, Indien och Bangladesh. Och visst skäms man en hel del när man vänder blicken åt ett annat håll – när klumpen i magen blir för stor. Dubai är en diktatur – det måste man vara medveten om.

Å andra sidan har landet helt fri och utmärkt sjukvård för sina infödda invånare. Bra skolor till alla finnes och klart man får plugga på något av de snoffsiga universiteten för exakt noll kr per år. Rädd för att inte få jobb efter examen? Dont you worry. Statsapparaten garanterar nämligen samtliga ”infödingar” ett heltidsarbete inom den offentliga sektorn alldeles oavsett om du har tretton IG av fjorton möjliga. Ränta existerar inte och skatterna är löjligt låga om några. Rädd för att bli rånad en mörk kväll på Sheik Zayed Road? Glöm det – det är säkrare där vid midnatt än vad det är på Biblioteksgatan i Stockholm en solig vårdag vid klockan 13.00. Man satsar stenhårt på kultur – de senaste tillskotten är ett operahus och det ytterst spektakulära konstmuseet The Frame. Man har även gamla stadsdelar bevarade och där är kommersen lika intensiv som i något av de oräkneliga lyxköpcentrum som poppar upp likt ogräs, år ut och år in. Man kan få en supergod kebab för åtta spänn i Deira och bli proppmätt. Men tar man en taxi i typ fem minuter söderut kostar ”samma” kebab 400 bagis och ölen vid poolen 140 kronor glaset. 

För mig är Dubai som ett gift, en drog jag inte kan motstå. Så nu man här igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det jag vet – är att det här blir min 19:e upplaga av Dubai World Cup på första parkett. Spelet kan börja. Håll i er, bara dagar kvar nu…

erik_ivare

Erik Ivares

Erik Ivares - journalist, marknadsförare och mycket, mycket mer… Har sprungit på Täby Galopp sedan slutet av 80-talet. De senaste två decennierna är det inte särdeles många tävlingsdagar som missats. Brinner lika mycket för sporten som för spelet. Tillbringar minst ett par dagar i veckan ute på Bro Park - kollar morgonträningen och drömmer hårt om den där "riktiga" hästen - en vinnare av Derbyt (helst det i Kentucky…). Har varit på tävlingar på 94 banor runt om i världen och kämpar hårt för att nå den magiska siffran 100.