Bäst förra veckan - John Gosden
För två veckor sedan skrev jag om Frankie Dettori och det hindrade mig lite att skriva den här bloggen. Frankie rider regelbundet för John Gosden och det kändes lite som kaka på kaka att utnämna John Gosden till bäst förra veckan efter att Frankie fått utmärkelsen nyligen.
Men efter att ha sett på racing över åtta timmar om dagen förra veckan stod det snart klart att jag inte hade något val. De nya gräsracen på Belmont var inte mycket att hänga i julgran och det tyska derbyt var förvisso bra, men knappast något som går till världshistorien. Det roligaste jag såg var faktiskt från Sydafrika. Stämningen på banan var bland det roligaste jag sett och hela produktionen bjöd på sig själva. Det skreks och tjoades och en nervös favorits strykning gjorde tyvärr att själva Durban July inte blev riktigt så bra som det hade kunnat bli.
Nej bäst förra veckan var helt klart John Gosden. Under lördagen sadlade Gosden ut Too Darn Hot (e.Dubawi) till seger i Prix Jean Prat (Gr.1). I sadeln satt självklart Frankie Dettori. Too Darn Hot hade innan segern varit en besvikelse i år med förluster som favorit i Dante Stakes, Irländskt 2000 Guineas och St James's Palace Stakes. Nu hade John Gosden hittat lösningen och det blev seger på högsta nivå. En remarkabel prestation som inte blir sämre av det som hände dagen innan. Då var det Coral Eclipse Stakes (Gr.1) och det var dags för superstoet Enable (e.Nathaniel) att göra årsdebut. Det blev en enkel seger till slut och John Gosden tog alltså två Grupp 1 segrar på två dagar. Båda med Frankie i sadeln. Veckan innan segrade Coronet i Grand Prix de Saint Cloud (Gr.1) och jag tycker det är så glädjande att John Gosden firar sådana framgångar.
Den 68-årige John Gosden är utbildad på Cambridge och skulle absolut inte bli galopptränare som sin far. Ödet ville dock annorlunda och det var tur att aktiemäklare inte stod högt i kurs när Gosden var utexaminerad. Istället följde en karriär hos Vincent O'Brien och Sir Noel Murless. Tränarkarriären inleddes i USA där Gosden tränade över 500 segrare från 1979 till 1983 när han återvände till England. Sedan dess har kapplöpningsvärlden legat för Gosdens fötter och han tränar och har tränat hästar för Drottningen, Lord Lloyd Weber, Schejk Fahad av Qatar och mest berömd i racingkretsar, Prince Khalid bin Abdullah med sitt Juddmonte Farm, för att bara nämna några namn.
En av de viktigaste och ibland tråkigaste förändringarna i kapplöpningsvärlden är enligt mig att den blir allt mer binär. Det har kommit två gigantiska spelare som äger allt det bästa, föder upp allt det bästa, köper allt det bästa. I ena ringhörnan har vi Coolmore och det är intressant att Gosden faktiskt började som assisten på Ballydoyle, idag Coolmores högkvarter. I den blå ringhörnan har vi Godolphin och Darley. Det är inte ofta man gäspar när det vankas Grupplöpningar, men när Coolmore skickar ut mer än ett halvdussin hästar är ett Derby inte lika roligt som det skulle kunna vara. Samma gäller när Godolphin vinner fyra eller fem "grupplöpningar" på Meydan samma dag. Inte roligt, inte spännande och det gör sporten fattigare. Jag drömmer mig tillbaka till Aga Khans och familjen Niarchos storhetstid. Till bröderna Wertheimer, till alla dessa hårdsatsande, enormt kunniga ägare och uppfödare som oberoende kämpade mot varandra utan att han 100-tals hästar i träning. Att en tränare som John Gosden lever och har hälsan att ta upp kampen mot jättarna är ett enormt glädjande och ett bevis på att det går att lyckas utan att vara i säng med vare sig Coolmore eller Godolphin. Självklart både respekterar och beundrar jag sportens titaner, men att det är John Gosden som är bäst förra veckan glädjer mig lite extra.
