Bäst förra veckan - Ajas
Vilken späckad internationell galopphelg! På Epsom tog geniet Aidan O’Brien sin sjunde Derbyseger genom Anthony van Dyck (e. Galileo, förstås), och evigt unge Frankie Dettori sitt femte Oaks på Anapurna, som blev Frankels första klassiska vinnare. På Chantilly skrällde Sottsass (e. Siyouni) genom att på nytt löpningsrekord betvinga Godolphins storfavorit i franska Derbyt. Och långt borta i Tokyo räckte inte Almond Eyes spurt ända fram; superstoet fick nöja sig med tredjeplatsen i Yasuda Kinen (Gr1).
Det kan tyckas att ett simpelt maidenlopp i Göteborg inte riktigt står sig i den massiva globala konkurrensen, men för mig var det ändå där som veckans mest fascinerande häst visade upp sig, och glänste rejält. Redan när startlistan kom var det något märkligt med Ajas – hur kunde han, som tjänat över 1,1 miljoner kronor och redan vunnit tre gånger, få Sverigedebutera i ett maiden? Naturligtvis för att segrarna tagits över hinder: Ajas debuterade visserligen på släta banan med en start som tvååring, men därefter har han i stort sett bara synts till över häckar och fasta hinder på Frankrikes finaste hinderbana, Auteuil.
Ajas vann direkt ut i april som treåring över häck, som glad 19-oddsare, vann strax igen, och senare samma höst ordnade han sin finaste merit hittills, tredjepris i Prix George de Talhouet-Roy (Gr2). I och med det var Ajas helt etablerad i årgångens topp (RPR 136!) och därmed också högintressant villebråd för de stormrika engelska och irländska storsatsande ägarna, som exempelvis Ryanair-bossen Michael O’Learys Gigginstown Stud. Normalt sett dammsuger de Frankrike på lovande unghästar att sikta mot Cheltenham, Punchestown, Aintree och de andra prestigetävlingarna på brittiska öarna. Ajas var plötsligt värd många miljoner kronor.
Efter andraplats och därefter seger i säsongsupptakten som fyraåring – nu hade häckarna bytts ut mot fasta hinder, steeplechase – blev inte fjolåret som man hoppades. Ajas var inte helt kurant och togs till slut ur David Cottins träning, och flyttades till Anna Sundström i Normandie för att återfå sina krafter.
Så sent som för ett par månader sedan anlände han till Tobias Hellgrens stall i Mellerud, och på vägen mot Svenskt Grand National om två veckor valdes alltså detta maidenlopp i Göteborg som språngplanka, formslipare, och för att lära sig mer om hur hästen beter sig i tävlingssituationen. Ajas vann förstås så enkelt som hästar över huvud taget kan vinna, såg härligt klassig ut, och vare sig ridande Anna Pilroth eller tränare Hellgren klarade att hålla igen på superlativerna i vinnarcirkeln. Konstateranden som ”Det här är inte bara en häst – det är en HÄST!” och ”Här gäller det bara att inte göra fel.” säger en del.
Förklaringen till att Ajas lämnade Paris för Mellerud är förstås att den nu femårige valacken är uppfödd och ägd av svenske Ulf Sjöberg. Härstamningspapprena är helt i ordning – pappa No Risk At All har lagt mängder av goda hoppare, och på mödernet dyker stayerfantomer som Singspiel och Rainbow Quest upp som morfar och mormorsfar. Ajas är helt enkelt hela paketet, och har lyckats skruva upp temperaturen rejält inför Svenskt Grand National på Strömsholm, om endast knappt två veckor. Till och med för någon som normalt sett inte är överdrivet intresserad av den hindersport som bedrivs på marginalen i Skandinavien.
Svensk galoppsport skulle inte direkt lida av att få fram en profilhäst som kan åka ut i Europa och ta upp kampen mot eliten. Att en rimligt tänkbar kandidat dyker upp i ett simpelt maidenlopp i Göteborg är kanske bara för osannolikt, och de riktigt stora superlativerna får sparas tills prestationerna så motiverar. Men håll med om att Ajas är en osedvanligt intressant häst att följa de närmsta åren.
