Blogg

30 mot 0, 0 mot 30

IMG_4406_1_kopia
Halleluja och god jul Foto: Privat

En något krystad rubrik inleder bloggen. Ber ödmjukast om ursäkt för det, men jag lovar att klargöra ”rubben” i slutet av den här texten. Nu sitter man nämligen vid tangenterna nere i Dubai igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är nog närmare 50 besök jag gjort sedan den där första turen med charterbolagen Expressresor år 1996?! I tidernas begynnelse…yngre, starkare, men lika engagerad!

Cigar med Jerry Bailey vann och tårarna gled ned för kinderna på den här skribenten! Man var såld…

23 år senare och det här är faktiskt dock den första gången jag åkt ned till ökenemiratet med stort ”D” med ”journalistkepsen” nedlagd i komfortabel och underordnad position i kappsäcken.

Nu har man nämligen fått se en del vardagen på stallbacken. Struttat runt som en stolt delägare i en tvååring som anses tillräckligt bra för i vart fall vara med och kriga om en matlapp eller två på Meydan när Dubai Racing Carnival drar igång i början av januari är också en trevlig känsla. En ny dimension – och jag älskar det.

Och inte mycket skiljer från vardagen på vilken träningsanläggning som helst runt om på jorden om ni frågar mig. Det skvallras, det dricks kaffe – som för övrigt smakar precis likadant här som hemma, Planer smids och precis alla – inklusive ”lilla jag”, låtsas inte bry sig särdeles mycket om någon annan häst än just min egen delägda och fyrbenta kärlek…

Men nu har jag varit där på morgonen ett par dagar och tror mig (tveksamt) känna igen de flesta av hästarna i den Skandinavisk-tränade ”enklaven”, uppstallad i International Quarantine Stables – belägen en frisk ”canter” från den stora banan på Meydan Racecourse.

Och Berneklints Plata O Plomo och I Kirk känner ju även en ”blind höna igen”, men vem av Niels Petersens svarta hästar på plats lystrar egentligen till namnet Square De Luynes

Castro har fyra fuxar på plats och av dessa är Stricker den enda jag kände igen ifrån dag ett. Nocentsinkentucky glider mest runt, lyser av klass och gör inte mycket väsen av sig. Desto mer temperamentsfull är Bullof Wall Street, men gillar honom, det gör jag lika väl. Es Raco, svart, snygg och med fyra vita ben är lätt att notera. Snyggast av alla – ja kanske? 

Bent Olsen har en trio fullblod på plats och där sticker Red Cactus ut av en massa anledningar – mest för att han är snygg som få. Snällaste hästen i stallen är åttaårige valacken Ambiance som gör precis vad ”Jessie J” vill från morgon till kväll. Mest underskattad av Wahls tre hästar (i vart fall på papperet) är Midnight Oil, men den gillar jag skarpt – riktigt skarpt. 

Kelps More Caviar har klass, den saken är klar – och om jag skulle missa att identifiera Quarterback med Rune Haugen i stigbyglarna bjuder jag samtliga skandinaver på plats på en brakmiddag på min favoritrestaurang The Boardwalk. Det är ett löfte!

Om åtta dagar är det jul, om tre dagar åker jag hem, om fjorton dagar är det nyårsafton – och om sexton dagar brakar Dubai Racing Carnival igång. Jag bryr mig mest om det sistnämnda. Om detta kan ni vara alldeles säkra!

Och om ni glömt rubriken? 30 mot 0. 0 mot 30?

Det är antalet hästar jag sett under de här dagarna från Sverige, Norge och Danmark jämfört med utombys tränade fullblod.

Samt…

Antalet grader det var i Sverige när landet lämnades jämfört med antalet grader det var när jag stod vid banan på Meydan och såg min första egendelägda häst premiärcantra på Meydan i Dubai.

Halleluja – jag tror jag blir frälst.

God Jul!

 

erik_ivares

Erik Ivares

Erik Ivares - journalist, marknadsförare och mycket, mycket mer… Har sprungit på Täby Galopp sedan slutet av 80-talet. De senaste två decennierna är det inte särdeles många tävlingsdagar som missats. Brinner lika mycket för sporten som för spelet. Tillbringar minst ett par dagar i veckan ute på Bro Park - kollar morgonträningen och drömmer hårt om den där "riktiga" hästen - en vinnare av Derbyt (helst det i Kentucky…). Har varit på tävlingar på 94 banor runt om i världen och kämpar hårt för att nå den magiska siffran 100.